Testpilot på My Moment

Just nu söker Smartson nya testpiloter för drickyoghurten My Moment från Lindahls Mejeri.
Följ bara denna länk för att skicka in din egen ansökan.

Franska päronmuffins

Fann plötsligt lite bakinspiration nu i kväll och då det varit ont om den, den senaste tiden, gällde det att ta tillfället i akt. Häromveckan stötte jag på detta recept och kände direkt att det var något som nog skulle komma att falla mig i smaken. Choklad och päron med en fransk touch låter väl väldigt lovande, eller vad säger ni!?

Härligt sega och knäckiga muffins - lagom söta och med ett friskt inslag av päron (vilka jag, till skillnad från ursprungsreceptet, bytte ut mot ett färskt päron). 

Sweet weekend memories♥

Jag verkar inte vara ensam om att sätta bock för en fantastisk och underbar helg. Utöver vackert väder har min dito innehållit allt man kan tänka sig för att jag skall må bra - träning, god mat, underbara vänner och tid tillsammans med familjen.


Lördagskvällen spenderades hemma hos bästa vännen där det bjöds på en riktigt god sallad, cava och fräsch fruktsallad. Givetvis såg även vi Loreen tag hem segern i ESC och trots att låten inte är en personlig favorit, kan man inte bli annat än stolt.

Efter en lugn sommarmorgon i solen, var det dags att svida om till outfit version finare innan jag blev upphämtad av pappa och eskorterad till kyrkan några minuter bort. Denna varma och soliga söndag var det lillasyster som tillsammans med sina vänner var fokus för allas vår uppmärksamhet (ja, i alla fall de första 15-20 minuterna) då det var dags för konfirmation. Två oändliga timmar senare kunde vi i alla fall lämna kyrkan och istället installera oss hemma i pappas trädgård där det bjöds på en gedigen och god sommarbuffé. Trevligt att inte bara träffa hela familjen, utan hela släkten (!) på en och samma gång. Kan inte minnas när det hände senast.

Morgon i Jenin

Äntligen en bok som fängslar. En bok som berör och väcker både tankar och känslor till liv.

Susan Abulhawa, föddes i Kuwait i början av 1970-talet, av palestinska föräldrar på flykt från Israel efter sexdagarskriget. Som tonåring flyttade Abulhawa till USA och var om att grunda organisationen Playgrounds for Palestine - en organisation som kämpar för palestinska barns rätt att leka på ockuperad mark. Morgon i Jenin är hennes debutroman, i vilken hon gestaltar de mänskliga aspekterna på en av vår tids mest svårbearbetade politiska konflikter.

 

Palestina 1940. I den rofyllda byn Ein Hod, framlever olivodlaren Yehya Abulheja sitt liv på samma sätt som hans förfäder gjort före honom. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invånare tvingas bort ifrån sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin.
I detta läger föds Amal – barnbarn till Yehya och bokens egentliga berättare. Gömd i ett skyddsrum, överlever Amal med nöd och näppe sexdagarskriget 1967 och hamnar så småningom i en flickskola i östra Jerusalem där hon får sin utbildning. När den israelisk-palestinska konflikten når sitt crescendo 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar på egen hand sin nyfödda dotter Sara och skapar sig en egen tillvaro.
Många år senare, får Amal ett besök i USA av en israelisk man vid namn David. Deras lösa livstrådar knyts sakta ihop och hon väljer tillslut att återvända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans upptäcker de ett splittrat hemland som kanske aldrig mer blir sig likt.
Boken är skrämmande och brutal men samtidigt vacker och kärleksfull. Det är en gripande skildring av en långdragen konflikt som än idag är långt ifrån en lösning.


Om ni ännu inte läst boken – läs den! Situationen i Israel och det öde som drabbat/drabbar alla dessa människor är ingenting vi kan blunda för.

Utöver denna bok, har jag, en upptagen helg till trots, även hunnit med att läsa två små trevliga novellsamlingar. Skönt att kunna varva lite tyngre läsning med lättsammare pendang. Temat på dessa böcker är knappt att jag vågar erkänna här, men kanske kommer det en liten recession allt vad tiden lider.

New Look

New look – i dubbel bemärkelse. Kollegorna har redan vid ett flertal tillfällen klickat hem diverse förnödenheter från brittiska New Look. Förra gången det begav sig, hakade även jag på och placerade några plagg i varukorgen. Igår kom leveransen och jag är mer än nöjd med allt nedan. Sitter som ett smäck och för en löjligt billig peng har jag alltså fått en helt ny sommarlook.

Problemet nu är dock att jag står inför två alternativ – antingen måste jag göra ytterligare en och betydligt strängare rensning av garderoben, annars får jag lov att se mig om efter alternativa lösningar till klädförvaring då jag inte får in en galge till i garderoberna…

Ljuva försommardagar

Bilden till vänster är tagen vid 6-tiden i måndags morse. Behöver jag ens nämna att det känns lite extra tungt att gå till jobbet dessa morgnar, i vetskapen om att åtta timmar framför datorn väntar? Vi är i alla fall lyckligt lottade som har både Stadsparken och vår brygga, ett stenkast från kontoret. På den sistnämnda har veckans alla luncher hittills inmundigats och löften om kommande luncher på samma plats, har även avgivits.  

Utomhusträning varvas dessa dagar med några timmar på gymmet, vilket även det känns som en överkomlig deal. Det faktum att jag dessutom kan sitta ute i kvällssolen på balkongen fram till 22-tiden gör inte saken sämre. Nej, det är svårt att klaga dessa dagar - jag njuter av varje ledig stund!

Tre boktips för hängmattan

I avsaknad av tv och nyare filmer, har det den senaste tiden avverkats en hel del böcker hos undertecknad. I rasande fart har det ena verket efter det andra fått flytta från hyllan med olästa böcker, in på respektive plats i resterande hyllor (ja, allting sorteras bokstavsvis efter författare). Utan egentlig baktanke har de senaste böckerna varit olika typer av familjeepos som tagit mig med på en resa i både tid och plats – allt från sekelskiftets Österbotten till nutidens Norrland.
Ingen av böckerna har egentligen frambringat den efterlängtade, fängslande upplevelsen, men de har alla haft något och jag väljer därför att nämna dem inför sommarens lata dagar i hängmattan eller på stranden.

En sannolik historia – Karin Alvtegen
Till skillnad från Alvtegens tidigare romaner, är detta en bok helt fri från våld och brott. Precis som tidigare skildrar hon dock skickligt komplexiteten hos oss människor och våra än mer komplexa och komplicerade relationer.
Bokens huvudperson – Helena, uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva hotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.
Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill…
Tids nog korsas Helenas och Anders vägar och deras historier vävs samman till En sannolik historia.

Vinteräpplen – Josefine Sundström
Jag vet inte varför, men dessa finska familjeepos är något som aldrig tilltalat mig och då har jag ändå läst otaliga sådana av olika författare.
Josefine Sundström är kanske mest känd som barnprogramledare från tv, men debuterar här som romanförfattare och det med bravur. Språket är det inget fel på – okonstlat och gripande.
Boken, med viss självbiografisk grund, skildrar tre kvinnors öden under nästan ett sekel. Det handlar om att bryta onda cirklar och frigöra sig från destruktiva liv där fattigdom, misshandlande män, våld och sprit är en del av vardagen.
Jag hoppas att Josefine kommer att skriva fler böcker framöver då hennes sätt att skriva tilltalade mig mer än historien i sig.

Att föda ett barn – Kristina Sandberg
Detta är den första delen i en tänkt trilogi - en berättelse om klass, ett sårigt moderskap och alkoholism.
Året är 1938 och den unga Maj är nygift och havande med sitt och Tomas första barn. Barnet. Det som aldrig skulle få hända. Överallt ser Maj blickar och hör röster som dömer henne för brottet som hennes växande mage bevisligen är. Men nu har hon väl inget att skämmas över?
I den nya och än så länge obekanta roll som hemmafru får vi i denna bok följa Maj i hennes åtagande och funderingar då hon kämpar med att förstå vad som förväntas av henne i hennes nya, framgångsrika, familj. Sakta växer ett beslut att bli den kvinna som ingen ska kunna anklaga eller klandra. Maka, mor, värdinna. Men hur blir man det? För hur mycket Maj än försöker kontrollera sin tillvaro och leva i enlighet med hushållsalmanackan, finns ju allt det andra där. Det såriga moderskapet, makens alkoholism och ett äktenskap som bara råkade bli.
Boken är en charmig, färgstark och genuin skildring av en ung kvinnas liv i 1940-talets Sverige.

Nya Seat Ibiza

Idag var det jag och bästa vännen som tillsammans gav oss ut på ett annorlunda äventyr i Borås utkant. I nya Seat Ibiza 5D rullade vi runt längst småvägarna kring Rya åsar och Almenäs. Det var en provkörningstur i samarbete med Buzzador och förutsättningarna hade inte kunnat vara bättre. Ren och pur körglädje! Ett bra betyg från någon (undertecknad) som egentligen inte alls är särskilt förtjust i att köra bil. Men att på lugna vägar rulla fram i denna lyxigt utrustade och tysta bil fick även mig att börja drömma om en egen bil igen...

Fransk rabarberpaj

Förra helgen publicerade en vän en sådan aptitretande bild på facebook och jag var inte sen att trycka på gilla-knappen och be om receptet. Sagt och gjort, receptet kom snart därefter på mailen och idag var det jag och lillasyster som gjorde slag i saken och gav oss på att baka vår egen franska rabarberpaj. En paj så delikat och god att jag till och med vågar påstå att det var den godaste rabarberpaj jag någonsin smakat. Inget dåligt betyg eller hur!?

Fransk rabarberpaj
6-8 personer
Ingredienser:
Pajskal:
125g smör
3dl vetemjöl
3msk vatten
Fyllning:
1kg rabarber
2dl socker
2msk potatismjöl
Mandeldeg:
100g smör
1dl socker
2 ägg
65g mandel
Tillbehör:
Vaniljglass, vaniljsås eller grädde
Gör så här:
Mät upp mjölet i en skål eller matbredare och finfördela smöret. Tillsätt vatten och arbeta samman till en fin deg. Låt vila i kylen under minst en timma.
Skala rabarberna och skär dem i mindre bitar. Koka dem med socker på svag värme tills dess att de mjuknar.
Rör ut potatismjölet med lite vatten och red av rabarbermoset. Låt svalna.
Kläd en pajform med pajdeg och förgrädda i 225°C i 10 minuter.
Mal sötmandeln. Rör ihop smör och socker poröst. Tillsätt mandeln och blanda ner äggulorna.
Vispa äggvitorna till ett hårt skum och rör sedan försiktigt ner dem i smeten.
Häll rabarbermoset i pajskalet. Bred över mandelsmeten och grädda mitt i ugnen under cirka 15 minuter.
Serveras ljummen tillsammans med vaniljglass, vaniljsås eller grädde.

Systermys

Det var en minst sagt hektisk dag på jobbet igår. Redan vid lunch började kollegorna droppa av och framåt eftermiddag var vi endast några tappra kämpar kvar. Ändå var det en överfull mailbox jag lämnade då jag stängde av datorn och gick hem för dagen. Morgondagens planerade ledighet kommer således med största sannolikhet att ställas in, men å andra sidan kan jag istället spara den semesterdagen till en fin och solig sommardag längre fram.


Efter ett välbehövlig besök på gymmet där jag fick möjlighet att rensa huvudet, mötte jag upp denna snygga donna, som också gjorde mig sällskap hemma under kvällen.

Stora lilla systeryster 

Hemmabio javisst! 

Nu på morgonen njöt vi båda av en välförtjänt sovmorgon och lyxig helgfrukost. I väntan på att regnet utanför skall sina sitter vi nu med dator respektive bok, i hopp om att förgylla eftermiddagen med ännu lite mer systermys.

Våfflor med keso och fruktsallad

Instagramhelg

För att sammanfatta en relativt bloggfattig helg, gör jag precis det man inte ska, det som Jenny här så klokt resonerar om - jag kopierar helt sonika ett gäng Instagrambilder som får summera helgen även i bloggformat. Tråkigt och fantasilöst för dem som följer båda kan tyckas, men denna helg har inte varit mer spännande än så här.

Under både lördagen och söndagen blev det ett besök på gymet - dag 12 och 13 på raken för att vara exakt.
Varje dag - vardag som helg - startas med fördel med en rask morgonpromenad.
God mat har det också serverats i form av ugnsbakade medelhavsgrönsaker samt halloumiburgare.
Avslutade gjorde jag med att se Elfsborg ta sin sjunde (!) raka seger på Borås Arena.

Vad säger ni om Instagram vs. blogg? Det är få bloggare jag själv följer via Instagram så är det någon mer av er som använder detta, får ni gärna lämna ert användarnamn bland kommentarerna. Annars försöker jag i den mån det går att hålla isär de båda, även om en del bilder faktiskt brukar hamna även här på bloggen. Instagram är än så länge förhållandevis privat medan bloggen är mer allmän. Med tanke på i vilken rekordfart Instagram dock växer, återstår det att se hur de båda forumen kommer att integreras framöver. 

Inredningstankar

Minns ni mina blå inredningsdrömmar tidigare i år? Ett tag blomstrade inspirationen men det blev trots detta inte mycket fysisk förändring i mitt hem. Skall jag vara helt ärlig har jag haft väldigt svårt att hitta rätt och inte riktigt kunna sätta fingret på vad jag faktiskt vill ha. I början av året hade jag stora projekt på gång och började som en del av dessa att sälja av både möbler och inredningsattiraljer. Därefter gjorde jag ett mindre lyckat försök att inte tänka så mycket på att match vad jag hade utan istället fokusera på det jag tycker om och som jag finner vackert. I veckan har jag än en gång gjort ett försök att styra upp någon sånär inredningsordning. Jag vet dock ännu inte om det är rätt och känns jag.

Det rum i min lägenhet som jag är mest nöjd med är sovrummet. Där går allting i svart och vitt. Det är enkelt och stilrent, vilket passar mig bra just nu. Ofta känner jag mig bara trött och fed up på allt vad inredningsintryck och eftertanke heter. Kan det ha något med överdoseringen av detta på jobbet att göra? Det var i alla fall en teori vi diskuterade för några veckor sedan och jag måste erkänna att det ligger någonting i det. Med så mycket produkt-, mönster-, tema- och helhetstänk runt omkring mig hela tiden, är en helt neutral- och till synes uttryckslös plats det som skänker mest ro då jag är ledig. 

Nu kör jag i alla fall ett nytt försök med ovan och får se vad jag känner då jag fått bo in mig lite mer i det nya.

Hemligt uppdrag

På snabbvisit i Göteborg nu i eftermiddag. Secret mission skulle man kunna säga...

Högre än alla himlar

Högre än alla himlar är den första delen i en trilogi som utspelar sig under millenniets första decennium. Boken tar sin början den kalla nyårsnatten 1999 då sex vänner samlats för att tillsammans fira in det nya året och millenniet. Denna glittriga och uppsluppna kväll är fylld av förväntan inför allt det som väntar dem. De sex vännerna är ännu lyckligt ovetandes om de kommande årens dramatiska händelser både i världen såväl som på det personliga planet. I denna första del får vi följa de olika karaktärerna under drygt fyra år där både stora och små händelser sätter såväl vänskap, tillit och fundamentala värderingar på prov.

Detta är inte bara ett relationsepos utan också en fantastisk skildring och överblick av vår nutidshistoria. Under åren som går får vi än en gång uppleva händelser så som terrorattacken i New York den 11:e september och mordet på Anna Lindh. Louise Boije af Gennäs språk är som vanligt vackert, milt och otroligt målande. Både gestaltningarna av de olika karaktärerna såväl som deras känslor och tankar, känns väldigt autentiska. Men kanske är det faktiskt så som Sanna – författaren i sällskapet, säger; alla kreativa människor hämtar alltid intryck och inspiration från människor i sin närhet, vilka de sedan använder i sitt eget yrkesutövande.

Del två i serien kommer ut senare i år och det är med spänning och förväntan som jag ser fram emot ännu en sträckläsningssession.

Ordverifiering

I syfte att undvika spamkommentarer, har jag länge hållit fast vid ordervifieringen då ni lämnar en kommentar här. Resultatet av detta har dock blivit att allt färre av er kommenterat, vilket givetvis är trist. Nu har jag därför tagit bort ordverifieringen och hoppas att det skall underlätta att kommentera både via webben och mobilen.

Ensaladas

Just nu äter jag väldigt mycket sallad av olika slag. Det måste bero på de senaste veckornas väderomställning och försommarkänslor. Hur som helst börjar vårens alla primörer nu att dyka upp i matbutikerna så det gäller att passa på.
Några favoriter so far;

Halloumisallad med sparris och sockerärtor 

Zucchinisallad med soltorkade tomater och parmesan 

Sallad med svarta bönor, avocado, fetaost, tomat och basilika

Vad har ni helst i er sallad?

Lila hibiskus

Chimamanda Ngozi Adichie – den unga nigerianska författarinnan som fick sitt stora internationella genombrott med boken En halv gul sol, debuterade redan 2003 med boken Lila Hibiskus. En fantastiskt vacker, om än skrämmande bok. En bok om ett dolt familjekrig – om ondskan som gömmer sig bakom en fasad av godhet.

Kambilis är en försynt och tystlåten tonåring som hämmad och kuvad lever i skuggan av sin fars stränghet och dominans. En far som i andras ögon sett är en sann hjälte. Han tar alltid hand om de sina och skänker stora summor till välgörande ändamål. Hans kyrkliga och politiska engagemang rättfärdigar bilden av den gode man han tror sig vara. I hemmet är han dock som ombytt - en riktig tyrann. Han misshandlar sina barn och sin fru i syfte att uppfostra dem i den sanna läran och inte låta dem falla för syndens frestelse.


Kambilis må vara tystlåten, men hennes iakttagelseförmåga och poetiska språk, vilket i boken tar sig uttryck genom berättarrollen, vittnar om någonting helt annat. Som en knoppade blomma som bara väntar på att få slut ut sina blad och möta världen. Då hon tillsammans med sin bror får möjlighet att under en tid bo hos sin faster, får de tillsammans uppleva en helt ny värld - en värld full av kärlek och ömhet. Denna nya insikt om ett friare liv växer sakta men säkert till ett uppror hos Kambili och hennes bror. Ett uppror som sakteligen sätter familjens maktordning i gungning…


Boken är välkomponerad och Adichies språk enkelt men vackert. Bilderna är målande och många gånger känns det inte som att läsa om Kambilis och hennes familj, utan att man faktiskt är hon – vi ser och känner precis som hon. Boken lyckas med konststycket att väva ihop stort och smått i en fantastisk väv att beskåda och begrunda under lång tid.

Efter träning kommer sol

Morgonpromenad i vanlig ordning, efterlängtad vardagsfrukost (helgdagen till trots) samt lite lunchträning på det och jag har gjort mig mer än förtjänt av en fortsatt lugn eftermiddag ute i solen!