Lila hibiskus

Chimamanda Ngozi Adichie – den unga nigerianska författarinnan som fick sitt stora internationella genombrott med boken En halv gul sol, debuterade redan 2003 med boken Lila Hibiskus. En fantastiskt vacker, om än skrämmande bok. En bok om ett dolt familjekrig – om ondskan som gömmer sig bakom en fasad av godhet.

Kambilis är en försynt och tystlåten tonåring som hämmad och kuvad lever i skuggan av sin fars stränghet och dominans. En far som i andras ögon sett är en sann hjälte. Han tar alltid hand om de sina och skänker stora summor till välgörande ändamål. Hans kyrkliga och politiska engagemang rättfärdigar bilden av den gode man han tror sig vara. I hemmet är han dock som ombytt - en riktig tyrann. Han misshandlar sina barn och sin fru i syfte att uppfostra dem i den sanna läran och inte låta dem falla för syndens frestelse.


Kambilis må vara tystlåten, men hennes iakttagelseförmåga och poetiska språk, vilket i boken tar sig uttryck genom berättarrollen, vittnar om någonting helt annat. Som en knoppade blomma som bara väntar på att få slut ut sina blad och möta världen. Då hon tillsammans med sin bror får möjlighet att under en tid bo hos sin faster, får de tillsammans uppleva en helt ny värld - en värld full av kärlek och ömhet. Denna nya insikt om ett friare liv växer sakta men säkert till ett uppror hos Kambili och hennes bror. Ett uppror som sakteligen sätter familjens maktordning i gungning…


Boken är välkomponerad och Adichies språk enkelt men vackert. Bilderna är målande och många gånger känns det inte som att läsa om Kambilis och hennes familj, utan att man faktiskt är hon – vi ser och känner precis som hon. Boken lyckas med konststycket att väva ihop stort och smått i en fantastisk väv att beskåda och begrunda under lång tid.