Dag 11 - Mina syskon

Jag är äldst i en syskonskara om fyra. Mellan mig och mina två bröder skiljer de två- respektive fyra år. Min lillasyster är lite av en sladdis och jag fick vänta hela elva år innan jag överväldigad av glädje kunde hoppa ut i regnet den där midsommardagen för snart fjorton år sedan.

Foto: Martina Ohlsson

Min äldsta lillebror, Christopher, är två år yngre än mig och blir således 23 inom kort. Bortser man från den något udda frisyr på bilden ovan (vilken han införskaffade på Filippinerna för ett tag sedan) är han i mångt och mycket en exakt kopia av min pappa. Kanske inte så mycket i sättet som till utseendet.
Han har bra hand med människor, vilket tar sig uttryck i hans arbete inom vården. För ett knappt år sedan seglade han även iväg ned mot Adenviken där han tjänstgjorde på HMS Carlskrona under ett halvårs tid.
Vad hans nästa steg blir har jag ingen aning om. Först skall han väl dyka klart och njuta av de tropiska miljöerna borta i Asien där han numera håller till.

Min andra bror, Alexander 21 år gammal, följer i storebrors fotspår och gör karriär inom det militära. Efter fullgjord utbildning hos fallskärmsjägarna har han nu valt att fortsätta som kontraktsanställd (?).

Alexander är lugn som en filbunke och tar alltid saker med ro. När han går in för något så är det till 120% och han släpper då allt annat han har för händerna. Intressena skifter ofta och snabbt. Så snart ett (extrem)mål är uppnått, överger han den fritidssysselsättningen och finner något annat. Än så länge har han hunnit med både ett triathlon, Göteborgsvarvet, x antal uppstigning på Kebnekaise, dykcertifikat med mera. Jag kan inte annat än att imponeras.

Elvia är min lilla ögonsten, vilket många av er som regelbundet kikar in här, säkert har förstått vid det här laget.
Elva år, ensam tillsammans med två bröder, har verkligen härdat både nerver och tålamod. Jag var därför extra glad den dagen det tillkännagjordes att jag äntligen fått en syster.
Trots åldersskillnaden, har jag och Elvira alltid stått varandra mycket nära. För mig är hon allt och utan henne hade jag inte varit där jag är idag.
Elvira är- och har alltid varit en mycket klok och förståndig tjej. Kanske fick hon växa upp allt för fort, men hon visade tidigt prov på både mognad och förnuft.

Jag älska mina syskon över allt annat♥ Visst kivades vi mycket som barn, men vilka syskon gör inte det. Vi delar så många härliga- såväl som tuffa minnen tillsammans. Alla har de bidragit till att knyta oss tätt samman och nu, när vi alla vuxit upp och mognat på vårt eget sätt, är det väldigt fint att kunna umgås på dessa nya villkor.