Frågan är...

När jag packade väskan inför avfärden hit till Paris var det medvetet som jag inte tog med mig en varmare jacka inför stundande höst och vinter. Antingen skulle någon komma ner med en av dem som redan hänger hemma, alternativt så skulle jag köpa en ny. Så lyder fortfarande planen.

I förmiddags när jag var ute och botaniserade bland butikerna hittade jag dock en sådan underbart vacker vinterkappa som bara var så mycket jag. Den fick hjärtat att slå ett extra slag. Frågan är nu om jag ska slå till på denna jacka trots att sommarvärme fortfarande råder? Det kommer att dröja ett bra tag (hoppas jag) innan den kommer att komma till användning och säkerligen kommer det att dyka upp mer fint i butikerna allt efter vad tiden lider.

Hmmm....hard decision det här...vad säger ni?

The Dirt

Idag har varit en lugn dag. Både mina ben (och resten av kroppen för den delen) var i stort behov av det efter de senaste dagarnas gångmaraton.

Efter lite fönstershopping i godan ro under förmiddagen, gick jag hem och förberedde en liten packlunch som jag sedan packade ned tillsammans med min bok. Tanken var att spendera resterande del av denna soliga och vackra eftermiddag i en solstol i Jardin des Tuileries.

Aldrig trodde jag väl att ett hårdrocksband skulle kunna imponera så mycket på mig. För mig är det bara en samling skitiga och skrikande män i lustiga kläder och allt för mycket smink. Men här fick jag för mina fördomar. Neil Strauss har gjort det igen - en fantastiskt porträtt av i detta fallet den legendariska hårdrocksgruppen Mötley Crüe.

I boken The Dirt: Bekännelser från världens mest ökända rockband skys inga medel för att återge den klassiska rock'n roll-myten. Boken fick mig vid ett flertal gånger att tappa hakan av förundran, grimasera av avsmak och fascineras av detta häpnadsväckande liv. Det var verkligen som en saga. Inte en av vacker saga, men så långt ifrån min verklighet man kan komma. Boken fängslade mig verkligen och för den som är nyfiken på hur en sann rock'n roller lever upp till myten som stjärna säger jag bara en sak - läs den!

Vad är det som går och går?

I förmiddags bestämde jag mig för att försöka lokalisera min kommande skola inför torsdagens kursstart. Kände att jag hellre irrade runt idag, utan någon tid att passa, än första dagen. En tur med metron och en kort promenad senare hade jag den framför mig. Skönt. Nu vet jag vart jag ska ta vägen framöver.

Promenerade sedan längst med Canal Saint-Martin ner mot Place de la Republique där jag vek av på Boulevard St.Martin och vidare hemåt för lite lunch.

Under eftermiddagen sedan snörade jag åter igen på mig mina skor och gick rue du Louvre ned mot muséet med samma namn, över Pont des Arts och vidare längst med "les quais".

Pont Alexandre III tog mig än en gång till Grand- och Petit Palais där det i parken blev en liten fruktpaus innan jag tog vänster upp på gatornas gata. Överexponerad och överexploaterad x1000. Men nu har jag i alla fall gjort den vandringen.

Från Triumfbågen kunde jag sedan gå raka vägen hem längst med Boulevard Haussmann. Det blev en gedigen promenad på cirka tre timmar...undrar just hur långt det är...?

L'As du Fallafel

Gårdagens lunch intogs på stående/gående fot i Marais. På dubbel inrådan (Emelie och Lonely Planets guidebok) provade jag på falafelhaket L'As du Fallafel som du hittar på 34 Rue des Rosiers.

Kön ringlade sig lång men ett effektivt system gjorde inte väntan långvarig.

Detta var helt klart en av de godaste falafel jag någonsin smakat. Absolut värd de ynka 5 euro jag fick ge i utbyte mot det generöst fyllda pitabrödet, vilket höll mig mätt ända till sena kvällen.

Marché Richard-Lenoir och Le Marais

Vad vore Paris (och Frankrike i stort) utan sina delikata matmarknader.

På givna dagar och klockslag slår handelsmännen upp sina stånd där färsk frukt, grönsaker, kött, ost, bröd, fisk och så vidare saluförs. Lokalbefolkningen samlas med sina klassiska dramatenväskor och fullföljer sedan en del av veckohandlingen.

Tidigt i förmiddags tog jag metron till La Bastille där Marché Richard-Lenoir slog upp portarna till sin söndagsupplaga. Att florera runt bland alla dessa lockande (ja, de flesta i alla fall) stånd och låtar dofter och ljud blandas med alla synintryck var verkligen en fröjd. Med tanke på mina planer för resten av dagen fick jag inte köpt med mig något mera än två armband hem. Men jag kommer å andra sidan ha gott om tid att återvända både en och två gånger.

Mitt i rondellen, tornar idag den 52 meter höga Colonne de Juillet upp sig som ett minne av alla de som dog under revolutionen 1830 och 1848.

Från La Bastille, promenerade jag vidare mot Place des Vosges, vilket är Paris äldsta torg.

Från des Vosges var det inte långt till le Marais. Om Montmartre lyckats charma- och erövra en plats i mitt hjärta, kom det inte som en överraskning att även detta medeltida kvarter skulle finna sin väg rakt in i hjärtat. Med sina små kullerstensgator, unika små butiker och mysiga caféer, var det inga problem att här fördriva några timmar.

På väg hem tog jag ett varv runt både Île de la Cité och Île St-Louis där bland annat Notre-Dame sedvanligt fotograferades ur diverse vinklar.

MÿBerry

Att bo cirka tre minuters promenadväg från Rue Montorgueil har både sina för- och nackdelar då sötsuget sätter in om kvällarna.

En god froozen youghurt från MÿBerry rikare (4,70 euros fattigare), promenerade jag igår nöjt tillbaka hem i kvällssolen.

Svar på tal

Jag funderar lite på det där med frågor och dylikt som ställs i kommentarerna ni lämnar här. Allt som oftast glömmer jag bort att svara på dem (om jag inte gör det direkt).

Tänkte därför göra ett försök med att ge svar på tal under respektive inlägg. Vad tror ni om det?

Har ni alltså ställt en fråga till mig (och inte fått svar). Klicka tillbaka bland kommentarerna och så hoppas jag att ni finner vad ni söker där.

Jag har bara gått tillbaka till de senaste inläggen, dvs. de som skrivits härifrån Paris.

Montmartre ♥

Längst upp i norr, i 18e arrondissementet tornar La Butte (kullen) eller Montmartre som det egentligen heter, upp sig.

Ända sedan jag för första gången såg den underbara filmen Les Fabuleux Destin d'Amelie Poulain, har detta bohemiska och charmiga kvarter alltid haft en speciell plats i mitt ♥.

Med den obligatoriska baugetten nedpackad i väskan tog jag mig med metro upp till Abbesses där vandringen uppåt (och sedan ner igen) tog sin början.

Metrostationen Abbesses är en av få stationer som fått behålla sina originalnedgångar i jugendstil.

Med sina 36 meter är detta en av stadens djupast belägna metrostationer. De vindlande trapporna upp är bara början av vad som komma skall...

På Place d'Abbesses återfinns Le mur des je t'aime där kärleksförklaringar på alla världens språk återfinns.

...sedan var det bara att börja vandra uppåt...

Mödan värt när lunchen förtärdes med Paris för mina fötter.

Jag vill också kedja fast min kärlek någonstans...

Livemusikerna avlöste varandra på trappan.

Killar och gura säger jag bara...

Den mäktiga vita konturen av Sacré-Cœur är ett av Paris mest fotograferade objekt.

Vad vore Montmartre utan den vackra karusellen?

Eller sina vindlande gator med tygbutiker. Jag var inne i två innan jag gav upp; allt för mycket fint (och allt för lite plats i min väska) till en spottstyver blev allt för svårt att motså.

Boulevard de Clichy

Vid metrostationen Blanche finner ni den legendariska Moulin Rouge.

På promenad genom stan

Jag fortsätter på temat promenad. Tanken igår var från början inte en sightseeingtur, utan jag behövde helt enkelt uträtta några ärenden. Men det är svårt att undvika att passera vackra och hänförande byggnader - hela staden är full av dem.

Utsikt åt norr från min balkong - Sacré-Cœur

Utsikt åt söder - Tour Montparnasse

Opéra de Paris Garnier

Galeries Lafayette

Place de la Madeleine

Place de la Concorde

Jardin des Tuileries

Glasspaus i Tuileries

Musée du Louvre

Hôtel de Ville

Stravinskijfontänen

Centre Pompidous

Middag på balkongen; äpple- och chèvresallad

I've walked a houndred miles

Tidigt igår morse gav jag mig i kast med det franska metrosystemet. 30 minuter och ett byte senare var jag framme - mycket smidigt. Målet för dagen var att få tag på boende och redan på första försöket lyckades jag. Hade verkligen hoppats på detta rum (som jag för övrigt nu befinner mig i). Men mer om det senare.

Resterande del av gårdagen valde jag att spendera till fots i staden. Många steg blev det. Vågar knappt tänka på hur många mil som avverkades, för jag lovar verkligen att vi talar mil. Men det bästa sättet att upptäcka en ny stad, eller plats på, är faktiskt till fots.

Att dock göra denna vandring själv är långt ifrån lika angenämt som att göra det i sällskap med någon annan. Saknade verkligen någon vid min sida där under förmiddagen och eftermiddagen. Ensam och vilsen i en helt ny stad.

Fick dock under några timmar mitt på dagen, sällskap av två andra svenska tjejer, vilket var trevligt. Ett som är säkert är i alla fall att Paris har mycket vackert att erbjuda.

Lite vila i Jardin du Luxembourg under eftermiddagen. En vacker oas mitt i staden.

Jag och Solli gav oss under kvällen på ett försök att besöka utställningen med Yves Saint Laurent på Petit Palais innan de slår igen portarna nu på lördag. Kön ringlade sig dock lång och vakterna sa åt oss att det inte var någon idé att fortsätta köa då vi troligen inte skulle hinna fram innan dess att det stängde. Funderar på att göra ett nytt försök under morgondagen.

Bienvenu à Paris

När vyn utanför fönstret har bytts ut från busskur och grönska till romantiska takåsar,

när det genom samma fönster strömmar in härlig jazzmusik nedifrån gatan,

när språket jag hör inte längre är mitt eget,

då vet jag med största säkerhet att jag inte längre är hemma.

Det har varit en lång dag.

En dag full av tankar och intryck.

En dag som tagit mig från ett hem till ett annat.

Jag har i alla fall landat i Paris, om än inte riktigt i mig själv.

Det kommer nog att ta några dagar att smälta vart jag faktiskt är och vad jag gett mig in på.

Med nya ljud och vyer ska jag nu försöka lugna mina sinnen så pass att jag kan få några timmars välbehövlig sömn innan jag under morgondagen ger mig ut för att leta efter ett mera permanent boende.

Time to go

Väskan är så gott som färdigpackad. Den står inne i biblioteket och väntar på det ödesdigra slutprovet - vägning. Jag har varit sparsam, men att inskränka sitt liv till 20 kilo är inte lätt.

Syskonen har efter en trevlig lunch på stan, fått varsin sista kram innan avfärd. Oh, vad jag kommer att sakna dem. Även om vi inte längre ses lika ofta som då vi var små och alla bodde hemma, gör de långa avstånden sig ännu påminda. Förhoppningsvis har vi dock mycket trevligheter att se fram emot tillsammans i vinter...

Tanken på att jag i morgon vid den här tiden sitter jag i ett flygplan på väg mot Paris gör att nerverna så sakta börjar finna sin väg mot utsidan av kroppen. Men jag antar att det är precis så det ska vara.

Det är ett nytt spännande kapitel i mitt liv som är på väg att ta vid. Om några dagar skall jag nog ha hunnit installerat mig- och funnit min plats i min nya vänstad. Visst hänger ni kvar här och väntar på mig.

À bientôt!