She did it again

Ett virrvarr av tankar.

Tankar med en tendens att bara trassla till sig allt mer desto mer jag nystar i röran.

Åter igen är det bästa vännen som rycker ut som en räddande ängel.

Några timmar på ett pittoreskt café i en lika docksöt liten stad. En god provencette och efterlängtad hallonpaj, förtärda i sällskap av flera koppar te. En promenad genom samma stad och avslutningsvis ett timslångt samtal på en parkeringsplats där vi flydde från både förrädiska duvor och gamla (o)bekanta.

Nu känner jag att ordningen åter igen är iordningställd. Jag må kanske inte ha blivit så mycket klokare men i alla fall desto mera insiktsfull.

Bäst av allt? I morgon ses vi igen och då skall vi tillsammans med våra respektive njuta av ännu mera god mat.

It's a must

En stor, svart skinnväska är väl ändå något som varje kvinna bör ha i sin ägo?

En tidlös investering helt enkelt.

Denna väska går nog i blått trots att min är svart.

Efter att i månader ha suktat över denna fina väska från La Redoute, slog jag häromveckan till och klickade äntligen hem den.

Trots att jag ännu inte invigt den vet jag med mig att den kommer att bli en stor favorit. Blir perfekt att bära med sig när jag i höst vandrar fram på Paris gator.

Bildkälla

The Partisan

Min musiksmak är väldigt bred och varierad. Den innehåller både gammalt och nytt - melodiskt såväl som rytmiskt. Det är dock inte ovanligt att jag helt och hållet snöar in på en musiker eller speciell genre emellanåt.

För tillfället är det Leonard Cohen som spelas på repeat här hemma. Kan man annat än älska hans vackra texter och fantastiska röst.

Syskonkärlek ♥

Idag var det lillasyster som agerad sällskapsdam åt mig. Dock tror jag nog att nöjet även var på hennes sida.

En mycket trevlig eftermiddag och kväll fick vi tillsammans.

Cyklarna tog oss runt i hela det lilla samhället där artighetsvisiter avlades innan vi tog oss ut i periferin för att njuta av de vackra omgivningarna och hälsa på henne.

Middag på terassen. Elvira var mycket nöjd med att äta vad hon kallade nyttig mat (färsk osttortellini, crème fraîche tomat&basilika samt färskt bröd) istället för pappa och lillebrors alternativ från pizzerian.
Känner mig pinsamt blek men så har också min syster förunnats ett minst sagt avundsvärt pigment.

Beautiful Blogger Award

Jag fann denna soliga tisdagsmorgon en fin award som väntade på mig hos söta Petra.

Tusen tack fina du!

Med utmärkelsen kommer följande förpliktelser:

• Kopiera in Awardbilden i sin blogg för att visa att man fått den
• Tacka och länka till den som nominerade dig
• Nominera sju andra bloggare och länka till dom
• Berätta sju intressanta saker om dig själv

Jag nominerar följande bloggar till denna awards:

Christine

Emelie

Lisa

Nina

Maja

Sandra

Solli

Sju (förhoppningsvis) intressanta saker om mig själv:

• Jag har under sex års tid (2004-2010) bott på hela sex platser (Vårgårda, Linköping, Arinaga, Verviers, Ulricehamn och Borås), fördelat på tre länder (Sverige, Spanien och Belgien). En sjunde stad och fjärde land är dessutom about to come up.
• Jag pratar tre språk mer eller mindre flytande.
• Jag spelade piano mellan 5 och 15 års ålder.
• Det finns två saker (utöver de vegetariska begränsningarna) som jag absolut inte klarar av att äta och det är ananas och majs.
• Jag har en fladdermus tatuerad på höger fot.
• När jag var 16 bytte jag efternamn och är nu den enda i familjen som bär min mammas flicknamn.
• Jag är otroligt rastlös och har svårt att sitta stilla under en längre tid utan att ha någonting för händerna.

My very best friend ♥

Många bedyrar nog att just deras bästa vän är den bästa. Det betvivlar jag inte heller en sekund. Det är väl tur att alla har någon att hålla av på det där alldeles speciella viset.

Jag har få, riktigt nära och bra vänner men vilka jag uppskattar desto mer. I detta avseendet satsar jag hellre på kvalitet snarare än kvantitet.

En av mina äldsta och sonika bästa vänner visar ständigt prov på sin otroliga medkänsla och tillgivenhet. Utan att tveka en sekund drar hon sig inte för att köra de dryga milen mellan våra hem bara för att dela en kanna te med mig. Hon stillar min rastlöshet för en dag och gör den som alltid till någonting alldeles fantastiskt. Denna vänskap betyder så otroligt mycket för mig. Det finns få människor som min Helena och jag är så glad och tacksam över att Du, efter närmare 15 år, fortfarande är en sådan stor och viktig del av mitt liv.

Min vän Henry

En fantastiskt vacker och rörande bok om en pojkes sjukdom och en hunds helande kraft.

Dale Gardner föddes för tidigt och med missbildat huvud. Läkarna lugnar föräldrarna och deklarerar att pojken är helt frisk. Den lilla huvuddefekten kommer att försvinna. Det gör den förvisso, men den efterlämnar något betydligt mera oroväckande.

Nuala och Jamie får ingen ögonkontakt med sitt lilla barn. Trots all stimulans utvecklas inte Dale som han ska. Han får specialisthjälp men lär sig inte att tala. Dale lever i sin egen slutna värld. Han får ständiga raseriutbrott och är stundtals fysiskt våldsam - det dagliga livet hemma hos familjen Gardner är mer eller mindre ett slagfält.
Nuala, som själv är sjuksköterska och barnmorska, misttänker efter en tid att Dale är autistisk. Hon söker upprepande hjälp hos sjukvården i Skottland och först efter att remitterats till en specialist i Nottingham får föräldrarna diagnosen fastställd.
När Dale är i femårsåldern besöker familjen släktingar som har två hundar. Till Nualas och Jamies stora förvåning börjar Dale att leka med hundarna. Efter det besöket beslutar de sig för att själva köpa en hund.
Det är när den underbara och speciella golden retrievern, vid namn Henry, kommer in i familjens liv som allt förändras. Ett mycket speciellt förhållande utvecklas mellan Dale och Henry. Plötsligt kan Dale delta i aktiviteter som de flesta föräldrar tar för givna. Det kan vara allt från att ta ett bad till att säga "Jag älskar dig". Detta blir startskottet för Dales förändring till den charmige unge man han är idag.

Textfragment från adlibris.se

Detta är en fantastiskt gripande, sorglig och vacker berättelse om en liten pojke och hans kamp mot en förrädisk och svårbemästrad sjukdom. Under fler års tid får vi följa den tappra familjens kamp. Med små, små steg händer det fantastiska saker med lilla Dalen och bokens slutskede lämnar ingen oberörd.

Hur mycket är det tänkt att människan skall utstå och klara av?

Någonstans har jag läst att vi inte utsätts för större påfrestningar än vi klarar av, vilket familjen Gardner sannerligen visar prov på även om de ibland står vid hopplöshetens rand.

En lättläst och helt klart läsvärd bok.

Den lilla, lilla tanken

Funderar.Drömmer.Minns.Gläds.Förargas.Dividerar.Reviderar.Skräms

Ibland är tankarna bara för många för det lilla huvudet.

Rockin' back inside my heart

Denna vecka har en repis av P3:s Musikguiden från i mars ljudit ur stereon på väg hem från jobbet om kvällarna.

Det är Moto Boy som varit musikredaktör och jag måste säga att han introducerat mig till en rad underbara låtar och musiker.

Han har valt musik som ofta kanske inte hade spelats på radio, vilket gör det hela mycket roligare. Jag gillar't.

Här kan du lyssna på alla veckans program samt se vad som spelats.

You'r lost little girl

It's raining cats and dogs

Det finns en rad möjliga förklaringar till hur detta engelska uttryck myntats.

Klart är i alla fall att det beskriver ett kraftigt regn, precis liksom det som nu härjar här utanför.

För övrigt har jag idag kickat igång ytterligare en arbetsvecka. För min del kan det således fortsätta att regna, vilket innebär mer folk i butiken och mindre ångest på grund av förlorade soltimmar.

Eclipse

Denna till synes ganska grå och rastlösa dag, fick i afton ett mycket fint och angenämt avslut.

Impulsivt biobesök tillsammans med mina fina kusintjejer.

Lite kvällsfika på Café Viskan på det samt en härlig cykeltur genom en öde stad i kvällssolen, och min kväll är fulländad.

Vad tyckte jag då om filmen?

Helt klart sevärd om man sett de andra två filmerna. Kanske till och med den bästa av dem. Det var fart och nervpirr under alla de 125 minuterna (ja, nästan i alla fall). Många effektfulla scener som helt klart gjorde sig bäst på bioduken.

Nu får jag se till att snabbt ta mig igenom den fjärde och sista boken, innan hela historien mellan Bella och Edward får sin upplösning på vita duken.

Dödgrävarens dotter

"I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi.

Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen tar hon sig fram genom efterkrigstidens Amerika.

Dödgrävarens dotter är tillägnad Joyce Carol Oates farmor och denna storslagna, djupt gripande episka roman om en utsatt kvinnas sökande efter en ny identitet och hennes kamp för ett bättre liv bygger delvis på farmoderns dramatiska levnadsöde. Oates farmor Blanche betydde mycket för henne - det var hon som en gång gav henne "Alice i Underlandet", hon som köpte en skrivmaskin till tonåriga Joyce och uppmuntrade henne att skriva."

Textkälla: Adlibris.com

650 sidor tung men med ett språk så lätt och levande att du enkelt tar dig igenom den virvlande historien. Trots att händelserna är små och boken lämnar efter sig en mycket kort och koncis historia, känns orden aldrig överflödiga. Ständigt lockar de dig till att fortsätta läsa. Det är ett fascinerande språk som Oates använder sig. Ett språk som inte kräver en detaljrik handling för att föra berättelsen framåt. Enbart de väl valda orden och de vackert komponerade meningarna är som balsam för lässjälen. Det är sällan som en bok är så avslappnande att läsa.

En mamma

En mamma som du inte många har.

De flesta sin mamma för givet tar.
En underbar vän i alla lägen.

En som alltid hjälper mig på vägen
Underbar och älskad du alltid är.

Du är den jag alltid håller kär.

Hittade denna vackra dikt hos Petra för några dagar sedan.

Orden fann sin väg rakt in i mitt hjärta.

Tiden läker många sår men långt ifrån alla.

För var dag som går blir saknaden av min mamma bara allt större.

Tanken på att min längtan aldrig kommer att bli besvarad eller mynna ut i någon slags tillfredsställelse, gör extra ont.

Trots att vi fick många fina år tillsammans kan jag inte låta bli att tänka på alla de år som gått oss om intet - på alla de händelser i livet, vi skulle ha delat.

I dessa stunder känner jag mig väldigt ensam.

Ingen annan människa kan någonsin ersätta den plats en mamma har/hade i ens liv.

Stockholm?

15 minuter kvar tills dess att jag behöver åka till tåget.

1 timma kvar till avgång.

Sitter här i köket och har fortfarande inte bestämt mig OM jag skall åka eller inte (spontanitet skall vara bra har jag hört).

Min vän som jag åker upp för att träffa sitter fast i New York (risker man får ta om man flyger stand-by). Visst finns det andra soffor tillgängliga, men känner mig inte riktigt bekväm med att tränga mig på hos någon med sådan kort varsel.

14 minuter kvar...vi får se vad som händer...

To be continued

Update: Jag är fortfarande kvar hemma. Beroende på hur det går för min vän på JFK i natt så får vi se om jag kanske tar en sistaminuten upp i morgon.

Musikalisk eufori

Ett tag såg det ut att inte bli någon sommarkonsert på Trädgårdsföreningen för min del. Nu i efterhand är jag dock så otroligt glad och tacksam över att jag ändå tog mig dit. Det var en helt magisk kväll och jag ville inte att den någonsin skulle ta slut.

Över fem timmars ren njutning för alla sinnen. Strålande vackert väder, fantastiskt sällskap, obeskrivlig stämning, vacker musik och en helt enastående upplevelse.

Detta var absolut inte första gången jag besökte Herr Winnerbäcks sommarturné.

Underbar stämning då alla bredde ut sina picnincfiltar i kvällssolen

Kvällens bästa band - Love Antell

Så glad att jag åter igen fick möjlighet att lyssna till dem. Förra gången var här.

Nöjd och glad över en fantastisk kväll.

Kvällens kanske minst sevärda band (var tvungen att hålla för öronen större delen av tiden).

Skönsjungande Melissa Horn - en fröjd för alla sinnen.

Kvällens absoluta höjdpunkt.

Vackra Laleh med sina poetiska texter och trollska röst.

Kvällens höjdpunkt för de allra flesta - Lars Winnerbäck med band.

Stor uppslutning - över 8200 personer enligt GP nu på morgonen.

Vackra Göteborg by night.

Långledigt

Arbetsveckan är nu till ända. Nu väntar hela fyra dagars kvalitativ ledighet.

I kväll blir det en efterlängtad liten minifestival med Lars Winnerbäck, Melissa Horn, Laleh, Dundertåget samt Love Antell, på Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Jag har aldrig varit ett stort fan av herr Winnerbäck. Visst tycker jag att han gör bra musik, men jag har aldrig förstått den stora grejen och hysterin. Det är mest för hans medmusikanters skull som jag köpt biljett.

Bild från i vintras då Melissa Horn spelade på Sagateatern här i Borås

I morgon väntar en välbehövlig hemmarfixardag, innan jag tidigt på söndag morgon tar tåget upp till Stockholm där jag tänkt stanna ända tills på tisdag.

Av någon anledning känner jag att dessa dagar kommer att gå otroligt snabbt - som alltid då man har roligt. Å andra sidan kommer jag, intensiteten till trots, att tanka mina energiförråd till max, vilket är välbehövligt just nu känner jag.

Vackra, vackra huvudstad - som jag har längtat efter dig

Mon séjour à Paris

Fler biljetter har i dagarna bokats.

Mitt lilla äventyr kommer allt närmare och närmare.

Nu har jag dessutom ringat in datumen för min séjour à Paris.

Det enda som nu saknas är att hitta tak över huvudet för den aktuella perioden.

Någon som har något på lut eller känner någon i staden som kan tänkas ha en lägenhet stående eller som söker en inneboende nu i höst?

Roxette

Som en hök stod jag i morse klockan 09.00 och vaktade vid datorn.

Ett snabbt klick och därefter några sekunders spänning innan det slutgiltiga meddelandet visade sig på skärmen.

Jag är så glad över att jag lyckades att lägga beslag på två av de tusen biljetterna till detta unika evenemang:

Minuterna senare var de nämligen helt slutsålda. På grund av det enorma trycket fick konserten dessutom flytta (en andra gång) och kommer nu att gå av stapeln på Marknadsplatsen i Halmstad.

Det är en efterlängtad och med största sannolikhet en helt fantastisk och minnesvärd kväll som nu väntar oss.

Up in the air

En ledig helg har nu ersatts av ytterligare en arbetsvecka. Min inspiration till läsvärda inlägg smälter i takt med att temperaturen stiger. Trots att det rimmar dåligt med varma sommarkvällar, tänkte jag ändå dela med mig av ytterligare ett filmtips.

Sexfaldigt Oscarnominerad och med lovande recensioner, var det med spänning och viss förväntan som jag för några veckor sedan satte på filmen Up in the air med George Clooney i huvudrollen.

Ryan Bingham (spelad av Geprge Clooney) flyger kors och tvärs över hela världen, i sitt arbete. Aldrig stannar han upp. Han trivs bra med sitt liv på de ändlösa flygplatserna, hyrbilarna och hotellen. Hela hans liv har han nedpackat i sin noga utvalda kabinväska och tanken på en fast punkt i tillvaron är någonting han effektivt dementerar och avromantiserar.

Detta är både en humoristiskt och glädjande film, samtidigt som den väcker många moraliska tankar och frågeställningar.

Om det är en film ni ska se i sommar - se denna!

Kall ostpaj

Till gårdagens picnic bidrog jag bland annat med en kall ostpaj. I denna sommarhetta är varm mat ingenting som lockar och med tanke på omständigheterna behövde vi även någonting som var kylväskeanpassat.

Jag googlade först fram ett recept, vilket i vanlig ordning modifierades lite.

Resultatet?

En mycket god och välsmakande paj som smakar lika gott både ljummen såväl som kall.

Ellinors kalla ostpaj

Pajdeg:

3dl vetemjöl

125g smör

2msk vatten

Fyllning:

70g färsk bladspenat

2 pressade vitlöksklyftor

150g fetaost

250g keso

1dl crème fraîche

3 ägg

smör

salt och peppar

Gör så här:

Blanda samman ingredienserna till pajdegen i en matbredare. Tryck ut i en pajform, ca. 24cm i diameter och låt vila i kylskåpet under ca. 30 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader och förgrädda pajskalet under 10 minuter.

Fräs den pressade vitlöken i smöret och tillsätt därefter spenaten och låt den fräsa tillsammans med löken under några minuter. Salta och peppra.

Smula fetaosten och blanda den tillsammans med keso, crème fraîche och ägg. Rör ner spenaten.

Häll blandningen i pajskalet och grädda mitt i ugnen under 30 minuter.

Som ni märker är jag verkligen en pajfantast. Tycker att det är så gott och smidigt. Det passar verkligen till alla tillfällen.

Blir lite nyfiken på vad er absoluta favoritpaj innehåller? Kanske någon som till och med har ett smaskigt recept att dela med sig av?

Picnic i Nolhaga

En underbar eftermiddag som åter igen spenderats i bästa tänkbara sällskap.

I skuggans svalka har vi avnjutit både god mat och härliga skratt.

Det är precis så här man önskar att alla dagar vore - i alla fall fler.

Vackra Nolhaga Slott

Underbara omgivningar (sist vi var här var det höst)

Vi lyckades lägga beslag på ett bord i skuggan.

Uppdukat med diverse godsaker;

pastasallad, paj (recept kommer), tunnbrödsrullar, mozarellasallad och en massa annat gott.

Daniel tar igen sig lite efter maten.

En av donnorna visade hur man snabbast och effektivast äter en muffins (i syfte att kunna få en till).

Mina två små favorittjejer ♥

...och min favoritkille här iklädd årets sommarhatt ;)

Slottsparken

Daniel och Hilda leker loss.

Så även jag. Hittade en sådan rolig och skön gunga.

Detta var ett riktigt trevligt och gemytligt litet påhitt och jag hoppas verkligen att vi snart kan göra om någonting liknande igen.

På språng

Idag kunde jag äntligen snöra på mig löpskorna och ge mig ut i löpspåret igen. Som jag har längtat. Dryga 7 kilometer i en natur på väg att vakna upp till ytterligare en varm och solig sommardag blev resultatet.

Väl hemma igen blev det en god frukost bestående av iskall vaniljyoughurt och färska jordgubbar *mums*

Nu skall jag förbereda eftermiddagens picnickorg. Det vankas nämligen förnämligt parkhäng, vid Nolhaga Slott i Alingsås denna soliga sommarlördag.

Happy Friday

Nyss hemkommen från jobb och matbutik.

Gräsänkling för en kväll, men mig går det ingen nöd på.

Med dator och diverse godsaker klarar jag mig några timmar i kvällssolen.

En liter jordgubbar fann visst sin väg ner i min matkasse...

...likaså en påse med naturgodis.

Ett glas Freixenet Carta Nevada

Kex med fikonmarmelad, brieost och en liten jordgubbe på toppen.

Nu tar vi helg tycker jag!

Love Happens.

Trots att jag ser flera filmer i veckan (kanske inte riktigt lika många nu under dessa ljuva sommarkvällar), var det länge sedan jag tipsade om någonting bra. Tänkte därför att jag skulle gå igenom arkivet lite och rannsaka vad jag sett.

Tillsammans med lillasyster såg jag under hennes senaste visit här hemma, den amerikanska kärleksfilmen Love Happens. Om det är någonting som jag är riktigt allergisk mot i filmväg så är det just amerikanska kärleksfilmer med alla sina klyschor och förutsägbara happy endings. Denna film var inget undantag, den fick det stundtals att krypa av obehag i mig. MEN den hade någonting mer - någonting som gjorde att den faktiskt fann sin väg in i mitt hjärta och blev en sådan där vacker och tänkvärd film trots allt.

Filmen innehåller ett budskap som jag tror att många av oss kan känna igen sig i. Det handlar om att våga deala med de egna, hårda och jobbiga känslorna. Allt som oftast döljer vi vår egen sorg i omsorgen om andra. Men det går inte att fly ifrån den - förr eller senare kommer verkligheten ikapp och det med besked.