När Daniel åkte till jobbet vid 05.00 i morse kunde jag inte somna igen. Hämtade istället min spikmatta och bok för att sedan krypa tillbaka ner i sängen igen. Det är sällan jag lyxar till det så här om morgnarna (nu hade jag i och för sig den arla timman att skylla), men det är en sak jag ska se till att göra fler gånger under kommande veckor.Nästa tanke som slog mig var under frukosten då jag gav mig själv "bara 30 minuters datortid till" men kommer i nästa sekund på att jag faktiskt inte har någonting som hänger över mig och som behöver göras denna dag. Kröp istället upp i min schäslong och ägnade förmiddagen åt att fortsätta läsa.Efter lunch gav jag mig ut i snöyran och styrde kosan ner mot stan där en trevlig julfika väntade med Therese. Synd bara att tiden har en förmåga att rusa iväg när man umgås med fina vänner.Apropå vänner så fick jag ett sådant fint julkort av min bästa vän i slutet av förra vecka. Förutom det söta nallemotivet och fina lyckönskningar inför kommande helger, fanns där också en sådant fantastiskt vacker dikt som min vän valt ut till mig. Orden gick verkligen rätt in i hjärtat och jag blir så rörd och glad över sådana här små handlingar (mina julkort är supertråkiga och innehåller endast våra namn).
Tack,
Tack att det finns en människa som du,
i denna tid när allting gått itu
- En människa så hel, så sund, så god,
så aldrig i sin själv som i sitt blod,
Så sval och ren,
så fri från simpelt prål,
som vita rosor i en silverskål.