Sötpotatisfalafel

Någonting som i stort sett alltid finns i min frys är falafel (hemmagjorda så klart). I helgen var det än en gång dags att fylla på med en ny laddning. Denna gång med en lite ny touch. Annie gjorde för ett tag sedan sötpotatisfalafel, vilket genast fångade mitt intresse. Vilka delikata små bollar sedan. Snudd på lika goda som originalen. Definitivt någonting jag inte gjorde för sista gången.

Sötpotatisfalafel

200g riven sötpotatis (rå)

260g kokta kikärtor

1/2 gul lök

1 ägg

1msk falafelkrydda alt;

1/2 tsk spiskummin, 1/2 tsk kanel, 1/2 tsk ingefära, 1/2 tsk vitlökspulver, salt & peppar

Gör så här: 

Blanda samma alla ingredienser i en matbredare och mixa till en slät smet.

Forma till små bollar och rulla dem i sesamfrön.

Baka i ugnen, 175-200°C, under 20-25 minuter.

Serveringsförslag; wrap med sallad, avocado och jordnötssås

Kokoschiagröt

Ett fint exempel på hur inspirationen mellan bloggar och bloggare flödar i ett slutet kretslopp;  min chiagröt som gav upphov till Emmas kokosvariant som igår kom tillbaka till mig själv igen. En len och krämig gröt som jag serverade tillsammans med sötsyrliga hallon och en len chokladkvargkräm. En smaksensation som nästan fick mig att vilja renslicka tallriken då jag lyckats skrapa ihop de sista resterna. 

Kokoschiagröt, 1 portion

1dl krämig kokosmjölk

0,5dl vatten

2msk chiafrön

Blanda samman ingredienserna och låt vila i kylen över natten. 

På morgen; tag fram och servera med valfria tillbehör

Yoga och rörlighetsträning

En lång power walk i arla morgonstund. Lagom till hemkomst - ösregn. Regnet har sedan fortsatt att falla i strida strömmar under hela dagen. Med en filt och bok har jag således spenderat dagen i soffan. Rastlösheten kröp sig dock under kvällen på. Men vad hade jag lust till? Söndagar är vilodag så ingen träning idag. Yoga. Efter flera timmar i mer eller mindre oergonomiska ställningar i soffan, var kroppen både stel och trött. Löftet till mig själv att yoga minst en gång i veckan har allt efter vad året lidit, fallit lite i glömska. Men idag blev det ett pass. Ett långt, härligt och svettigt sådant. Som vanligt efter ett yogapass frågar jag mig själv varför? Varför prioriterar jag inte detta när det uppenbarligen får mig och min kropp att må så bra?
Trots den långa tidens frånvaro märkte jag till min förvåning att både styrka och rörlighet har ökat avsevärt sedan sist. Den begynnande stelheten till trots, var jag under passet betydligt lättare och rörligare än någonsin tidigare. Även bålstyrka och stabilitet märktes av. Ett fint kvitto på att funktionell styrke- och rörlighetsträning gett utdelning. Nu skall jag än en gång lova mig själv att få till åtminstone ett yogapass i veckan, om än bara ett kort sådant. Är ni med mig?

Inte en bild från idag, men en bild som minner om inre lugn och fokus

Kokoschiaplättar

Ännu ett kokosrecept, ännu ett recept från Emma och ännu ett pannkaksrecept. Dessa tre komponenter förenade i ett kan inte bli annat än succé. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen; detta kan ha varit några av de godaste pannkakor jag ätit. 

Kokoschiaplättar, 1 port.

2 msk chiafrön

1/2 dl kokosmjölk

1/2 dl kvarg/ turkisk yoghurt

1/4 dl vatten

1 ägg

1 äggvita

En liten nypa salt

Gör så här: 

Mixa ihop kokosmjölk, vatten och kvarg till en slät sås oh blanda ihop med chiafrön. Låt stå och svälla en stund och blanda sedan ihop med ägg, äggvita och pyttelite salt. Stek små plättar på låg värme några minuter på varje sida.

Jag serverade mina plättar tillsammans med en farligt god hallon/lakrits"glass", gjord på frusna hallon, lakritspulver och en klick kvarg som mixats samman. 

Solskenslördag och Potatisfestival

Lagom till morgonens träningspass klarats av, plingade det till i min mobil. En förfrågan om att åka in till Alingsås och Potatisfestivalen för att se lillasyster uppträda med sin capoeiragrupp. Då dagen var oplanerad och solen strålade var det inte mycket att fundera på. Sagt och gjort, mindre än två timmar senare satt jag på bussen på väg in mot stan. 

Det bjöds på en fartfylld show. Svårt att inte ryckas med av de härliga tonerna där jag stod i solgasset. Även lillebror gästspelade (bokstavligen), trots att det var flera år sedan han själv spelade. 

Innan det var dags att åka hem igen, njöt vi av en härlig fika på Nygrens Cafés innergård. En perfekt och alldeles underbar eftermiddag som genererat i en massa ny och härlig energi.

Kokosscones med hallon

Sätter punkt för ännu en arbetsdag och arbetsvecka. Storstädar lägenheten och kraschlandar i soffan. Fredag ekvivalent med fredagsmys. Me, myself and I. En gottetallrik med diverse godsaker till middag - kokosscones med hallon, keso, ost och söt honungsmelon. 

Energin som maten ger räcker dock inte riktigt till för att få igång mig igen. Bestämmer mig därför för att spendera resten av kvällen i soffan och laddar för nya tag i morgon.

Kokosscones med hallon, 2 bröd - 1 port
0,75dl bovetemjöl
0,25dl kokosmjöl
1,5tsk bakpulver
en nypa salt
1tsk kokosolja
0,5dl kokosmjölk
0,25dl äggvita (ca.1st)
hallon (valfria bär)
Gör så här:
Blanda samman de torra ingredienserna och tillsätt sedan de blöta.
Rör försiktigt i hallonen.
Forma till två bröd och grädda mitt i ugnen, 200°C, 10-15 minuter. 

Receptet kommer ursprungligen från Emma.

Sommarrabarber

Någonting som verkligen hör (för)sommaren till är rabarber. Dessa spröda och syrliga stjälkar som vi gärna använder i såväl klassisk paj som kräm eller saft.

Nedan följer två rabarberfavoriter från veckorna som gått; en nyttifierad variant av rabarberpaj samt en fräsch rabarberdessert.

Prova också gärna min kryddiga rabarbersylt eller varför inte blanda i en del av den kokta rabarberkrämen i dina pannkakor? Riktigt, riktigt gott och sommarfräscht.

Hur äter ni helst era rabarber? Dela gärna med er av tips och inspiration!

Upplysande litteratur

Det där jag skrev om längtan att läsa någonting riktigt efter några något mer lättsmälta titlar, drogs verkligen till sin spets då jag i helgen avverkade både moralkodexen Jorden vi ärvde samt LCHF-demagogin(?) Matrevolutionen. Lite väl mäktigt att ta in och smälta på bara två (lediga) dagar kan tyckas, men jag varvar gärna skönlitterära titlar med mer fack- och samhällsinspirerad litteratur.

Jorden vi ärvde är en antologi med en lång rad medförfattare. Författare som alla, genom sin text, delar med sig av sina tankar kring dagens konsumtion, livsval och de effekter detta får på miljön och klimatet. Vissa texter är mer tänkvärda än andra, men att sträckläsa denna bok blir som att sträckläsa en rad debattartiklar som alla behandlar i stort sett samma ämne. Man kommer till en gräns då man inte kan ta in mer. Orden och dess budskap går en om intet samtidigt som tankarna far iväg på annat håll.
Jag tycker ändå att boken är läsvärd och högst intressant. Dagens situation är inte hållbar och vi måste alla dra vårt strå till stacken för att få till en förändring. Citatet "vi ärvde inte jorden av våra förfäder, vi lånar den av våra barn" tycker jag sammanfattar budskapet ganska bra.

Matrevolutionen - en annan bok som jag länge varit nyfiken på. 
Jag köper grundtanken som ligger till grund för både boken och hela tanken med LCHF - mindre snabba (vita) kolhydrater i form av socker och mjöl, mer äkta och oprocesserad mat samt mindre lightprodukter och andra tillsatsrika substitut. Dock är jag fortfarande inte övertygad om de långsiktiga effekterna av att helt utesluta kolhydrater i sin kost till förmån för rent fett. Vi fungerar alla olika och våra kroppar svarar på olika sätt. De få studier som gjorts på lågkolhydratskost har främst varit inriktad på överviktiga personer och/eller med diabetes. Huruvida samma positiva effekter går att mäta på en normalviktig person, framkommer inte.
Boken lämnar en hel del att önska. Jag kan också se bristerna och felen i de kostrekommendationer som varit gällande fram till idag. Men att helt förkasta dessa, på så pass vaga grunder, det känns inte trovärdigt. Boken är fylld av upprepningar och enligt mig dåligt disponerad. Att Eenfeldt å ena sidan dömer ut de obeservationsstudier som inte stödjer hans teori, men samtidigt hyllar dem som talar för LCHF's positiva effekter, ger även det ett något dubbelt budskap. 
Jag är kanske svårflörtat, men nej, jag tror fortfarande inte på LCHF. Däremot tror jag på en balanserad och varierad kost där man väljer ut de bästa och mest äkta råvarorna.

The Perks of Being a Wallflower

Jag är just nu inne i en av de där läsperioderna då böcker avverkas på löpande band. För att inte bara skriva om böcker, varvar jag dock inläggen med lite annat. Ett filmtips i detta fall.

Förra helgen såg jag förutom The impossible, en annan helt fantastisk film - The Perks of Being a Wallflower. En film om den unga och introverte förstaårsstudenten Charlie. Allting förändras den dag då han träffar Sam och Patrick, vilka inte bara tar honom under sina beskyddande vingar utan även introducerar och inkluderar honom till någonting större. Plötsligt är han någon. Del av någonting.   

Det är svårt att säga vad i filmen det är som väcker sådana känslor. Igenkänningsfaktorn? Vi har alla varit den där unga och osäkra tonåringen. Alla kan vi relatera till något eller någon. Lägg där till upplevelsen av den första kärleken, första kyssen och det är svårt att inte bli berörd.

Det är vackert. Vackert, sött och stundtals plågsamt. Fotot fantastiskt och musiken magisk.
Detta är en bra film. En filmen baserad på en bok med samma namn och vilken måste vara minst lika bra, om inte bättre. Någon som läst den?

I niqab på Stureplan

Det var länge sedan jag sträckläste en hel bok på en och samma dag. I niqab på Stureplan blev dock en sådan bok. En bok som jag tidigare i år fick rekommenderat för mig och som fram till häromdagen varit stående i bokhyllan. Jag vet egentligen inte vad jag hade för förväntningar på boken och vad den skulle handla om. Någonting helt annat än vad som väntade. Därmed inte sagt att det blev en besvikelse. Snarare tvärt om. Jag gillar att bli överraskad, både när det kommer till böcker och film. Detta är en bok om kärlek och svek, makt som förblindar och lögner som förgör. Det handlar om den framgångsrika börs-vd:n Christoffer och hans hämmade (hemma)fru Mia. Utåt sett har de allt och lever det perfekta livet. Men ett enda misstag från Christoffers sida äventyrar den perfekta fasaden och livet som de under tio år tillsammans byggt upp börjar så smått att krackelera.

Det är svårt att inte känna med Mia, svårt att inte bli frustrerad över hennes handfallenhet. Christoffers övertramp kan inte ursäktas samtidigt är hans vanmakt och panik så pass påtaglig. Boken är lättläst och det är bra flyt i både språk och handling. Det ger läsaren möjlighet att själv fundera över de dilemman som huvudpersonerna ställs inför. Vad är rätt och vad är fel och hur hade vi själva handlat i en liknande situation?

Vitlöksfrallor på bovete

De vitlöksfrallor som serverades till gårdagens middag var verkligen någonting alldeles extra. Än en gång var det Annie som inspirerat och än en gång fick undertecknad improvisera utifrån vad hon hade hemma. Resultatet blev dock över förväntan - perfekt luftiga och välsmakade frallor med finfina ingredienser. Vill man inte äta dem som tillbehör till middagen kan man med fördel hoppa över vitlök och basilika och göra dem helt naturella eller krydda efter behag.

Detta var första, men definitivt inte sista gången jag bakade dessa frallor.

Bovetefrallor med vitlök och basilika

8st små

2 ägg

1dl kvarg

1dl bovetemjöl

1/2dl boveteflingor

2,5tsk bakpulver

2tsk fiberhusk

1 vitlöksklyfta, pressad

1msk basilika

Gör så här:

Blanda samman de blöta ingredienserna och tillsätt därefter de torra.

Rör samman till en slät smet och tillsätt slutligen fiberhusk.

Låt smeten vila och svälla en stund.

Fördela smeten i 6-8 bollar på en bakplåtspappersbeklädd plåt.

Grädda mitt i ugnen, 200°C, 12-15 minuter.

Finfredag...jag menar onsdag

Nationaldagen i morgon. Kortdag på jobbet idag. Efter en heldag med konstant informationsmatning var det skönt att sluta redan vid 15-tiden. Än bättre blev det av att lillasyster kom in till stan lagom tills dess att jag slutat. Blev en riktigt härlig eftermiddag och kväll i solen ute på balkongen. Sommarprat, resplanering, middag och kortspel - en sådan där fantastiskt underbar- och lycklig stund i all sin enkelhet.

Middagen blev en väldigt lyckad improvisation av vad vi lyckats plocka med oss i korgen på Ica. Söt cantaloupmelon och salt halloumiost, fräsch sallad och uppfriskande guaccamole. Pricken över i:t - de fantastiskt goda vitlöksfrallorna jag bakat kvällen till ära (recept kommer) 

Hängmattelektyr

En av två genres jag ofta frånsäger mig när det kommer till böcker är chic-lit (den andra deckare). Jill Smolinskis Nästa sak på min lista är dock ett undantag. Nu vet jag dock inte om den faller under epiteten chic-lit, snarare lättläst hängmattelektyr. Detsamma gäller Mrs Zjivago och hennes hemliga liv, vilket var titeln som följde på den förstnämnda. Lagom lättlästa och lättsmälta båda två. Perfekt en varm sommardag på stranden eller i hängmattan.

Nästa sak på min lista handlar om June Parker som under tragiska omständigheter får en så kallat bucket list i sin hand. En lista med "20 saker att göra innan jag fyller 25". June bestämmer sig för att ta sig an- och fullfölja listan. Ett beslut som försätter henne i de mest omöjliga situationer. 
Varm, tankeväckande och lite lagom smårolig. Ett stort plus för det något otippade slutet (i en bok som annars är ganska så förutsägbar).

Mrs Zjivago och hennes hemliga liv handlar om Chloe Zjivago. En 43-årig, lyckligt gift psykosterapeut med två barn och ett till synes helt perfekt liv. Men varför är hon inte nöjd? Hur föll hon egentligen in i denna vardagliga slentrian och kan den mystiska och sexiga Ivan vara hennes väg ur tristessen? Är hon för gammal för att kasta sig in i en passionerad romans och kan hon komma undan med ett enda litet snedsprång...?
Boken är, till skillnad från exempelvis 50 shades of grey-serien, betydligt mer kittlande och charmerande i all sin enkelhet. Tankar och känslor skulle liksom kunna vara alla och envars. En lagom dos tantsnusk då man helt enkelt vill förlora sig i någonting lättläst utan att egentligen behöva tänka.



Efter dessa två titlar känner jag dock att det är dags att läsa någonting "riktigt" igen. Har fortfarande många olästa titlar kvar i min bokhylla, frågan är bara vad som står näst på tur.
Vad läser ni i sommar?

Cashew- och halloncookies

I helgen passade jag på att baka lite. Ett så kallat snabbak, men med fantastiskt resultat. Ett 20-tal gudomligt goda mellanmålscookies, bakade på bland annat cashewnötter, kokos, hallon och banan. Perfekt som ett nyttigare alternativ till fikat eller som mellanmål.

Ursprungsreceptet kommer härifrån och nedan följer min variant;

Ingredienser:
3dl cashewnötter
1 mogen banan
1dl riven kokos
1dl havregryn
1msk kokosolja
2 äggvitor
2dl frysta hallon

Gör så här:

Sätt ugnen på 200°C.

Mixa cashewnötterna i en mixer eller matbredare.

Blanda i resen av ingredienserna och mixa samman.

Klicka ut önskat antal cookies i önskad storlek på en bakplåtspappersbeklädd plåt.
Grädda mitt i ugnen, 10-15 minuter. 

The Impossible

Jag är inte den som vanligtvis gråter till film. Det finns dock en film som jag minns att jag gråtit till och det ordentligt. Den filmen var Armageddon.

Igår kväll var det dock väldigt, väldigt nära att ett blev två. Hade det inte varit för att jag envist kämpade emot hade tårarna fallit i strida strömmar även till The Impossible.

Scenen där Lucas förtvivlat står på den överhopade och kaotiska sjukhusgården och ropar efter sin pappa samtidigt som han två yngre bröder vänder sig om för att sedan springa emot honom får mig fortfarande att rysa. Det må låta som världens mest klyschiga filmscen men känslorna som under dessa minuter fyller kroppen, går inte att ta miste på.
Detta är en väldigt känsloladdad film som verkligen berör. Människornas förtvivlan, mod och hopp går nästan att ta på. Kanske blir det än mer verkligt då de flesta av oss har någon form av relation och minne till den fruktansvärda katastrof som drabbade Sydostasien den där ödesdigra juldagen 2004. 

Detta är en film baserat på en familjs öde. En film med ett lyckligt slut men ändå så full av smärta och förtvivlan. En film om hopp och människans otroliga styrka.